Vet ni vad jag tycker är balsam för min själ just nu?

Att ligga i soffan och lyssna på prinsens öronbedövande snarkningar och samtidigt titta och känna när mini har gymnastik inne i magen..

Det påminner mig om det finaste jag har, min familj.

 

William är hemma från dagis idag och jag VABar. Lillkillen fick igår eftermiddag över 40 graders feber som höll i sig ända till morgonkvisten idag. Han fick inte i sig en enda tugga mat av något slag igår. På kvällen åt han en liten minitallrik med kräm men det dröjde inte länge före han kräktes upp det. Vad ont det gör i hjärtat när man inte kan göra något, bara klappa, trösta, och lindra så gott det går. Efter att vi hade varit uppe flera gånger under natten och iallafall fått i honom lite vatten så fick han alvedon vid 3 tiden och efter det så steg inte febern nått mer. Stackars lillen, han var som ett litet element där han låg emellan oss och sov i korta perioder varvat med att bara ligga och titta på oss, Flera gånger väckte han mig för att säga "mamma, kjappa min jompa"  Såklart att jag gjorde, efter lite buff i rumpan så somnade han om. 

Idag har han mått mycket bättre men vi har ändå tagit det väldigt lugnt.

 

Imorgon är sista dagen på länge som jag kommer att se min lillebror.

Usch, jag blir nästan lite tårögd bara jag tänker på det. Han åker imorgon natt ner till köpenhamn för vidare flygresa ner till gran canaria där han skall gå en bartenderkurs och sedan planerar han att jobba där ett tag. 

 

 

 

Idag går jag och mini in i vecka 24. Det går undan.

Nu kan ja tydligt både känna och se sparkar utanpå magen.

Vi sitter i namnfunderingar för fullt men fasen va svårt de är.